en pikant doft av dynga

Igår skrev jag ett inlägg som bara försvann rakt ut i cyberspace. Blogger har haft problem några dagar och det var tji omöjligt att få kontakt så… borta var det. Jag beskrev i målande ordalag hur mycket koskitslukt kryper in i porerna på en och att det är nästan omöjligt att tvätta bort… Jag och Tam lastade tjurarna igår morse och det gick bra och på kvällen mockade jag och hussen ur lösdriften. Främst med baklastaren förstås men en del skottande blev det ju också. Efteråt insåg jag att de som tycker att det är lite exotiskt med en arbetskamrat och/eller chef som är bonde förmodligen skulle ändra åsikt om det ;-)

Dessutom hade jag en fundering om brudarna i ”Bonde söker fru” vet hur svårt det är att få bort lukten av dynga? Och apropå ”Bonde söker fru” så fick jag en så härlig bild på mailen idag att ni måste få se den: (det gäller ju att träna)
(jag vet inte vem som är upphovsman till bilden men visst förtjänar den väl att ses?)

Idag har baggarna flyttat ner i lösdriften (jisses, vad små de blev när de kom ut på så stort golv…) med hjälp och stjälp av Bud. Han och jag var inte särskilt eniga om hur man flyttar baggar och det var inte alldeles långt borta att jag hämtade Lillehund istället. Bud var rädd för baggarna (det har att göra med att han en gång för länge sedan slog framtänderna i baggens horn och trodde att det var baggen som anföll när han i själva verket stod alldeles still) och stökade en hel del med dem. När vi väl fått rätt riktning på dem var det däremot inga problem. Däremot är det fortfarande helt omöjligt att valla Stevie Wonder… Han ställer sig helt sonika och äter någonstans eller springer i mina fotspår eller… Han beter sig verkligen inte som ett får. Stevie var orsaken till att Bud fick sköta flytten, jag vill inte att Zeke ska behöva ta strid med ett får som inte beter sig som ett får ;-)