Som kanske några av er sett i kommentarerna till ett tidigare inlägg har Zekes röntgensvar kommit och det blev B. Skönt! :-) Nu kan vi släppa det hjärnspöket ;-)
Zeke och Bud har fått gjort något de inte upplevt på länge idag, de har tränat i tiogrindarsfållan. Bud var ju i små fållor hela sin början av det som skulle bli en vallhundskarriär men Zeke har bara varit in i fållan och vänt, känns det som. Intressanta iakttagelser:
Jag måste säga att Buds grunder sitter bra. Han är verkligen klockren på flankerna och han viker ut och gör allting rätt. Något för snabbt, men väldigt rätt. Ändå rasslar det i grindarna och fåren blir oroliga.
Zeke däremot rör sig långsamt och eftertänksamt (om jag inte pushar på honom) och släpper inte alls lika tydligt i flankerna. Framförallt har han ett mycket sämre avstånd till djuren. Ändå knallar fåren runt i sakta mak i fållan och det är nästan helt tyst i grindarna. Zeke har plats att dela och trixa utan att fåren känner sig stressade, trots att han kommer nära och tränger sig fram. Skulle jag dela med Bud på den ytan skulle fåren rusa omkring i panik ;-)
Det säger en del om hur mycket gratis en hund har som har naturlig djurkänsla. Zeke fick jobba med sidledskommandona och visslorna i fållan och det gick riktigt bra. Han har svårt att gå ur balans och här hade vi massor av sådana lägen att jobba med. "Hm, konstigt" såg Zeke ut att tycka men han jobbade på och när matte lärde sig belöna med ett nytt kommando istället för "duktig kille" fortsatte han på det varv som var påbörjat. Vi ska in i fållan igen!
Tuula och Maggie var också här och testade fållan och nu har vi en strategi som går ut på att 1) vara i fållan där Tuula når Maggie utan stök och 2) bara jobba med oväntade saker. Maggie ska hela tiden undra vad som ska ske härnäst istället för att gissa och förekomma. Idag tyckte jag att hon var mycket mera öppen och allra mest positivt var att hon lugnade sig direkt när Tuula lämnade en svår och jobbig övning som fick Maggie att gasa. Historiskt har mottot varit "en gång full gas = alltid full gas".
Vem sade att vallning var enkelt? Men rackarns roligt är det med de olika hundtyperna, alla med sina egenheter och svagheter.
6 kommentarer:
Grattis till HD-statusen. Det är alltid ett orosmoment. Jasså, det är till att tjuvträna ;) i fållan. Ja, det kanske är bäst för vi behöver nog en uppvisning i hur det är tänkt att det ska se ut därinne. Vad roligt att ni hittat en modell för Tuula och Maggie. Det ska bli kul att träffa dom igen.
Jag har faktiskt åsså tränat och jag tycker det går framåt. Nu kommer Peter till helgen och då hopas jag naturligtvis på ett par kliv till i rätt riktning. Om inte hos hunden så i mitt tänk och i mott handlande (en svår uppgift kanske?!? :).)Nej, nu får du ta och åka iväg så vi kommer i gång med kursandet någon gång!! //Heléne
Hej Ewa!
Är det dags för resan snart? Jag hoppas att du får det underbart där och skriver lite i bloggen då och då så att det känns som om jag "nästan" är där. Som Kittys resa ;-).
Jag hoppas vi kan träffas på någon träning senare i vår. Jag har bett plåtslagaren snabba på med cabben så att den hinner bli färdig till höstens tävlingar.För det var väl cab som Gräset och jag skulle ta dit? Så blir ett race kul i allafall ;-))
Ha det bra!
Kram Kicki
GRATTIS till HD status B!!
Skönt!
Du vad var det för konstigt i Trattkantarellens knöl. Det såg ju ut som jag föreställer mig cancer...typ?
Följde länken till Skottland - oh jisses! BC eller inte men det måste vara superfascinerande att stå i det vackra landskapet och valla/se andra valla får!!! Skottland har alltid varit min dröm att resa till. Men mest för att besöka whiskydistillerier och titta bo på slott!! Och förstås se vallning med!!
Ha det bra!
Hälsar Mackan från sovrummet mitt på dagen...morr.
Grattis till Zekes fina höfter!
Kram Anita o co!
Hmmm prova igen, förra kom inte in ;-)
Har skrivit lite om vallning i dagboken, kommentar mottages gärna ;-)
Ha en fin helg,
Skåneflocken ;-)
Hallou again!
Sitter och pimplar vin, och hur jag mår? Tja, tack för att du frågar. Jag mår marginellt bättre tack. Faktiskt mycket bättre sedan jag kom hem från jobbet. Men ack och ve, jag har inte gjort några kroppsliga ansträngningar så vete sjutton hur jag mår efter nåt sånt. Nä, jag har allt blitt lite bekväm minsann. Peter servar mig och är SÅ effektiv när jag är sjuk.
Ha en härlig helg och lyllosar som får träffa Peter och valla och prata vallning och valla igen och ....
Kram Mackan
Skicka en kommentar