Jag hade tänkt skriva ett glatt inlägg om dagens (ett par dagar försenade) ettårskalas. Systersonens dotter (jag törs inte ens tänka på vad det ger mig för släkttitel för henne) har alltså fyllt ett och överöstes som släktens enda småbarn med många presenter...
Sedan kollade jag runt i några bloggar och blev så ledsen till mods att jag inte alls hade lust att skriva några glada tillrop längre. Sådär som det blir när man får tråkiga nyheter for tankarna iväg knappt två månader bakåt i tiden och jag har tittat på bilder av Tam en stund. Vi saknar honom så mycket men det känns som det var otroligt länge sedan han fanns med oss.
Det får bli ett par Wilma-bilder i alla fall. Sådana här dagar behöver man alla solstrålar man kan få... Mycket trött liten fröken:
Ny snuttefilt kan vara bra att ha:
1 kommentar:
Mmmm inge kul med sånna dagar ;-(
Men ibland är det helt tillåtet att deppa och tänka på tider och vänner som gått. Hade ju liksom inte vari någe vits med glada dagar om det inte fanns en motpol.
Vassego, ta en semla till ;-)
Kram,
Kitty (som har soool, klarblå himmel och tre plus)
Skicka en kommentar