Matten i familjen har haft en tuff vecka med tre långa dagars kurs. Vi var helt slut varje kväll och det var tidigt läggdags. Jag tackar min goda nattsömn för att jag, som en del kurskamrater, inte låg vaken och funderade på nätterna. Eller drömde om personer som varit borta ur ens medvetna tankar länge...
När jag kom hem möttes jag av en Prins Bertil som inte haltade längre. Jag insåg att det betydde att hans sår hade mognat till riktiga bölder och säkert gått hål. Efter ett kattslagsmål i helgen linkade han och var biten i bogen. Bäst att inte röra det förrän det gått hål... Bäst att inte röra det alls, tyckte Bertil och mina sargade händer höll med. Hussen fick rycka in och hålla fast odjuret och jag har behandlat med Streptocillinsalva - räddaren i nöden. Det ser riktigt fint ut men vi får ta en tämpa senare ikväll också. För att odjuret inte skulle slicka bort all salva tillverkade jag i all hast en oerhört bra modell av tratt ;-)
Funkar kalasbra; han kommer inte åt såret men kan äta och har bra sikt. För er som inte gillar närbilder kan jag tipsa om att scrolla eller titta bort nu:
Inte mycket att bråka om kan man tycka, men det höll inte Bertil med om...Nytt på valpfronten; de är tillverkade! Väntar och väntar...
Idag har Doodles varit här och tränat igen. Det gick inte lika bra som förra gången och det finns en del att putsa på men hon är redan markant bättre bakom djuren och snipar inte alls in som förra veckan. Det var ett genombrott ;-) Vi får fortsätta att putsa till hennes flanker och tillnästa vecka har husse lovat att han ska säga Framåt med samma tonfall som resten av kommandona. Jag tror på att använda normalläget i rösten för att ha lite spelrum åt båda hållen, men hittills har Doodles "framåt" varit en viskning. Jag vet vad det beror på - been there! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar