är temat för dagens inlägg. Vi har varit hos Ewa och tränat; Heléne, Ewa, Majsan och jag. Zeke stod inte att känna igen riktigt första passet men det visade sig vara fler av hundarna som inte gick som vanligt. Förmodligen var det underlaget som spökade för dem.
Zeke var helt ok men kändes lite tveksam i drivningarna. Andra rundan testade jag ett tips som Heléne hade och tog bort det som skulle vara en hjälp från min sida men banne mig tror jag att det går bättre utan :o) Jag ska fortsätta att testa den, tack Heléne för tipset! På slutet morskade jag upp honom med att dela lite och då är han i sitt esse.
Tea jobbar fint men hon har en ovana som vi får lägga lite gemensamt krut på, hon letar ofta upp "sin egen" position istället för att vara kvar i den position hon fått av Ewa. Vi ska se om vi kan klura ut någon fiffig övning här hemma där vi ska vara nästa söndag. Rex tuffade på och var en av dem som inte var så bekymrad över underlaget. Majsan ska lägga lite krut på hans starter och hans flanker (i trånga lägen - annars är inte precis flankerna hans problem). Heléne körde Tyra och Lexa. Jag var lite okoncentrerad och hade lite dålig koll när hon körde Tyra men det såg väldigt lugnt och samlat ut. Lexa jobbar otroligt bra nu - hon försöker verkligen men hon stannar gärna lite kort och blir lite tight. Idag hittade vi en hörnövning som hon svarade bra på. Kul!
Jag körde Bud en sväng också. Det är en pärs! Snacka om att man inte hinner andas ;-) Det gäller att vara steget före honom hela tiden, då kan han gå riktigt, riktigt fint, men det är ansträngande för oss båda två. Inga fula inrusningar idag heller :-) trots att han hade många svåra lägen. Gillar honom!
Heléne skickade ett par Budbilder, här kommer en (jag beskar den eftersom det stod en människa i byfånemössa och händerna i jackfickorna till höger om fåren, jag tror att det var Bud som skulle vara motivet)... 
När vi kom hem hade Zeke ett arbetspass kvar. Vi mockade, halmade och gav tjurarna en ny ensilagebunt. När vi halmade blev tjurarna mer än lovligt uppspelta och en av dem gjorde ett par riktiga rusningar för att komma förbi Zeke men då glimtade det till lite jävl-r annam-a i den lilla meshunden och det kom ingen tjur förbi :o) Att stoppa dem i fart har han inga problem med men han förstår inte riktigt vad som förväntas av honom när det är lugnt och tjurarna står där de ska. Jag törs fortfarande inte lita på att han verkligen klarar sitt jobb, så jag försöker rulla ut en halmbal utan att släppa dem med blicken några långa stunder. Saknar Tam extra mycket sådana här dagar, men det ser faktiskt ut som att Zeke kommer att axla hans mantel. Glad för det! Vi behöver honom verkligen därute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar