livet är fullt av aha-upplevelser

Idag stod det hundträning på schemat. Det har kommit en hel del snö så aktiviteterna i hagen var inställda.
Förmiddagen började med att två blivande vallhundsentusiaster kom hit med sina unghundar, varsin aussie-hane har de. Så olika hundtyper som det kan vara inom samma ras.
Den äldre (8månader) var helt klart vallningsintresserad och ville gärna upp på huvudena (inte bokstavligt) och stoppa djur. Vi höll till i lilla lösdriften och det var helt ok. Den yngre (6månader) är en mycket mer utåtagerande kille, han var mer intresserad av att gå på huvudena rent bildligt men det fanns inte så mycket vallning i honom - ännu? Nu skulle hundarna ha fårvila ett tag, så får vi hur de ser ut om två veckor när de kommer tillbaka.
Rom fick vara med och vara förevisningshund. Han gör det inte lättare för nervösa nybörjare men han ger dem en tydlig målbild. Han är dessutom bra som demonstrationshund eftersom hans rörelser är så tydligt olika - hela hunden visar om han är på väg runt eller rakt fram.

Efter ett litet lunchuppehåll åkte vi till Christine för veckans träning. Lena skulle också komma men det visade sig att hon hade tränat klart när jag kom. Stallbacken var för hal så det blev snöpulsning i hagen i stället. Tack, Lena för att du hade varit där före oss och trampat ner lite snö :-)

Zeke gick helt ok. Han tar korrigeringar för dåliga flanker riktigt bra nu, men han behöver fortfarande korrigeras/påminnas. Framförallt i framdrivningar - där är det mycket fokus framåt och krävs en del list och envishet för att få honom att släppa. Jag känner att jag behöver lite feedback av någon när det gäller hans träning, är vi fortfarande på rätt väg? Han fick dela lite också och det var någon gång som han var lite vid och hamnade i riktigt djup snö som han inte hann fram, men jag såg en del andra intressanta saker som man inte ser när terrängen är mer lättsprungen. Flera gånger var han ordentligt på efterkälken och fårgrupperna var nära varandra; ändå lyckas han stoppa/vända första tackan trots att han är bakom henne. Undrar vad han säger? ;-)

Rom tyckte att det var svårt. Trångt på sina ställen och han får bråttom (fel tänkt av honom men det lär han sig snart), jobbigt med får som verkligen inte ville gå, jobbigt när han inte hann med eftersom snön dämpade hans fart. Jobbigt när matte ändå krävde svåra saker och envisades med att han skulle komma in "mitt i flocken". Jobbigt att vara liten och lillgammal ibland :o) Han skötte sig bra i alla fall. Några lägen som jag visste skulle bli svåra fick vi göra om och repetera och han gjorde dem fint på andra försöket. Han kom in på de delningar jag gjorde - inte med någon fantastisk fart och vilja, men han kom in. Puss i pannan och jobba vidare :-) Han avslutade med en utgång där jag stod mellan honom och fåren och han tänkte så rätt bakom djuren. Glad!

Christine körde Vic och de går framåt med stormsteg. Att gå rakt mot djur är svårt när man som Vic alltid vill ha koll på tackan längst fram... Att flankera i djupsnö eller hämta i djupsnö tyckte han var helt onödigt men Christine fick till det. Där gäller det att inte ge sig och inte låta honom lura in henne i trams och larv utan bara lugnt och sakligt börja om - ha ett tydligt mönster - vara konsekvent.

Andra aha-upplevelser idag. 1) om mp4-mackapären får stå på kommer den ihåg var i boken man var när man slutade
2) om den står på räcker inte batteritiden särskilt långt...